LSD och injicerbara opiater
LSD (lysergsyradietylamid) utövar sina effekter genom att interagera med hjärnans neurotransmittorsystem, främst serotoninsystemet. Serotonin, eller 5-hydroxytryptamin (5-HT), är involverad i reglering av humör, perception och kognition. LSD:s verkan är särskilt inriktad på 5-HT2A-receptorn, en subtyp av serotoninreceptorer som finns i höga koncentrationer i hjärnbarken och andra hjärnregioner som är involverade i sensorisk perception och högre ordningstänkande.
När LSD kommer in i hjärnan binder det till och aktiverar 5-HT2A-receptorer. Denna aktivering efterliknar inte bara serotonins normala effekter, utan stör istället de vanliga signalvägarna på komplexa sätt. Resultatet är en betydande förändring av perception, tankar och känslor. Denna störning kan förstås på flera viktiga sätt:
1. Sensorisk bearbetning och uppfattning: 5-HT2A-receptorerna är starkt involverade i sensorisk informationsbehandling, särskilt i områden som den visuella cortex och hörselcentra. När LSD binder till dessa receptorer förändras hur sinnesintryck tolkas. Detta leder till livliga synförvrängningar eller hallucinationer, förändrade hörselupplevelser och en förskjutning av uppfattningen av rum och tid.
2. Ökad kortikal excitation: LSD stimulerar en frisättning av glutamat, som är hjärnans primära excitatoriska neurotransmittor. Detta leder till en ökning av kortikal aktivitet, särskilt i områden som är relaterade till visuell och sensorisk bearbetning. Hjärnan blir hyperaktiv när det gäller hur den bearbetar stimuli. Detta är en av orsakerna till den ökade medvetenhet eller förstoring av detaljer som användarna ofta rapporterar.
3. Förändrad anslutning mellan hjärnregioner: LSD främjar ökad kommunikation mellan hjärnregioner som vanligtvis inte interagerar så direkt. Studier med funktionell MRI (fMRI) har visat att under en LSD-upplevelse börjar hjärnnätverk som vanligtvis är segregerade att interagera mer fritt. Till exempel kan den visuella cortexen kommunicera mer med standardlägesnätverket (DMN), som är involverat i självreferentiell tanke och ego. Detta kan förklara varför användare ofta upplever en känsla av egoupplösning, där gränserna mellan dem själva och den yttre världen verkar suddas ut, vilket leder till en känsla av enhet eller samhörighet med omgivningen.
4. Effekter på Default Mode Network (DMN): DMN är en uppsättning hjärnregioner som är aktiva när vi inte är fokuserade på omvärlden, till exempel under dagdrömmar, introspektion och självreflektion. LSD stör den normala funktionen hos DMN, vilket tros bidra till upplevelsen av egoupplösning eller förlust av självidentitet. Användare rapporterar ofta att de känner sig som om de har överskridit sin självkänsla och upplever en koppling till allt omkring dem.
5. Dopamin och noradrenalinaktivitet: Medan LSD: s primära effekter förmedlas genom serotonin, interagerar det också med dopamin- och noradrenalinreceptorer. Dopamin är involverat i hjärnans belönings- och nöjesvägar, och noradrenalin påverkar upphetsning och vakenhet. Dessa interaktioner kan förklara några av de stimulerande och euforiska effekterna av LSD, liksom den ökade känslomässiga intensiteten och energinivåerna under en resa.
Injicerbara opiater, som heroin, morfin och fentanyl, verkar genom att interagera med hjärnans opioidreceptorer, som är en del av kroppens naturliga smärt- och belöningssystem. Dessa receptorer finns i hela det centrala nervsystemet och aktiveras normalt av endorfiner, kroppens naturliga smärtlindrande kemikalier. När opiater injiceras översvämmas hjärnan och kroppen med kraftfulla syntetiska eller naturliga föreningar som binder till dessa opioidreceptorer och orsakar en rad fysiologiska och psykologiska effekter.
När opiaten når hjärnan passerar den blod-hjärnbarriären och binder i första hand till mu-opioidreceptorer. Dessa receptorer är koncentrerade till de delar av hjärnan som reglerar smärta, belöning och känslomässiga reaktioner, t.ex. hjärnstammen, det limbiska systemet och ryggmärgen. Genom att binda till dessa receptorer hämmar opiater överföringen av smärtsignaler, vilket leder till en analgetisk (smärtlindrande) effekt. Det är därför som injicerbara opiater används medicinskt för svår smärtlindring, som i fallet med morfin, som ofta administreras på sjukhus för akut smärta efter operation eller skada.
Utöver smärtlindring utlöser opiater också frisättning av stora mängder dopamin i hjärnans belöningskretsar, särskilt i nucleus accumbens. Dopamin är den neurotransmittor som förknippas med nöje och belöning, och denna dopaminökning skapar intensiva känslor av eufori och välbefinnande.
Varje opiat har en något annorlunda profil. Heroin omvandlas t.ex. snabbt till morfin när det kommer in i hjärnan, men eftersom det passerar blod-hjärnbarriären snabbare känns effekterna mer intensiva och omedelbara jämfört med andra opiater. Fentanyl är å andra sidan mycket mer potent än heroin eller morfin - cirka 50 till 100 gånger starkare än morfin. Även en liten mängd fentanyl kan orsaka djupgående smärtlindring och eufori, men det medför också en mycket högre risk för överdosering eftersom det undertrycker hjärnans förmåga att reglera andningen.
Att kombinera LSD och injicerbara opiater ger upphov till ett brett spektrum av komplexa och potentiellt farliga effekter.
En betydande risk är andningsdepression. Opiater undertrycker andningen genom att verka på hjärnstammen, och höga doser eller potenta opioider som fentanyl kan leda till dödlig andningssvikt. Även om LSD inte direkt påverkar andningen kan det förvränga uppfattningsförmågan och omdömet, vilket kan maskera varningssignalerna om en förestående överdos. En person som är påverkad av båda substanserna kanske inte känner igen eller reagerar på de farliga nivåer av sedering som orsakas av opiater, vilket gör överdosering mycket mer sannolikt.
Eftersom LSD kan orsaka hyperaktivitet eller rastlöshet kan detta dessutom paradoxalt nog maskera opiatens lugnande effekter tillfälligt, vilket ger en falsk känsla av säkerhet innan en plötslig krasch i överdosering.
Psykologiskt kan LSD:s hallucinogena egenskaper påverka humör och tankemönster på ett djupgående sätt. I kombination med opiater kan den intensiva euforin från opiaten leda till förhöjda känslomässiga eller till och med andliga upplevelser. Det finns emellertid också en risk för känslomässig dysreglering, där de dissociativa eller hallucinatoriska effekterna av LSD kombineras med den opiatinducerade domningen, vilket skapar extrema känslomässiga svängningar eller förvirring. Användarna kan känna sig verklighetsfrånvända och drabbas av skrämmande vanföreställningar, vilket förvärrar ångest och panik.
Dessutom är blandmissbruk av dessa droger kopplat till en högre risk för långvariga psykiska hälsoproblem. Kroniska användare kan utveckla hallucinogen-persisting perception disorder (HPPD) eller ihållande psykos, som kan förvärras av de psykologiska abstinenssymtom som är förknippade med opiatanvändning.
Att kombinera LSD med injicerbara opiater förstärker således farorna med båda drogerna och skapar en oförutsägbar blandning av hallucinogen överstimulering och opioidinducerad sedering som dramatiskt ökar risken för överdosering, psykiska kriser och långsiktiga skador på hjärnans funktion.
Vi har inte stött på några bekräftade uppgifter om akuta och dödliga tillstånd i samband med denna kombination. Samtidigt finns det inga tecken på värdefulla positiva rekreationseffekter som kan täcka riskerna med denna kombination.
Med tanke på ovanstående rekommenderar vi att du behandlar denna kombination med stor försiktighet.
Last edited by a moderator: