Protonitazene och fentanyl är båda potenta syntetiska opioider, men de skiljer sig åt i fråga om kemisk struktur, styrka och eventuella effekter. Fentanyl tillhör klassen fenylpiperidinopioider. Dess kemiska struktur kännetecknas av en piperidinring som är kopplad till en fenylgrupp. Protonitazene tillhör opioidklassen benzimidazoler. Dess struktur innehåller en benzimidazolring, som skiljer sig från fentanyls fenylpiperidinstruktur.
Fentanyl är cirka 50 till 100 gånger mer potent än morfin. Denna höga potens bidrar till dess effektivitet vid smärtlindring men också till dess risk för överdosering. Protonitazene rapporteras vara ännu mer potent än fentanyl. Tidiga studier och anekdotiska rapporter tyder på att det kan vara flera gånger mer potent, men exakta jämförelser kan variera.
Både fentanyl och protonitazene är kraftfulla smärtstillande medel på grund av deras verkan på mu-opioidreceptorer i hjärnan. Båda läkemedlen kan framkalla eufori, vilket bidrar till deras missbrukspotential. Euforins intensitet kan vara likartad, även om individuella upplevelser kan variera. På grund av sin högre potens kan protonitazene framkalla starkare eller snabbare eufori. Båda opioiderna sänker andningsfunktionen avsevärt, vilket är en viktig riskfaktor för dödlig överdosering. Den högre styrkan hos protonitazene ökar denna risk.
Fentanyl har en snabbt insättande effekt och kort verkningstid. Den farmakokinetiska profilen för protonitazene är mindre väldokumenterad, men den kan ha liknande eller till och med snabbare insättande effekt med potentiellt längre duration på grund av dess styrka.
Även om protonitazene och fentanyl har många likheter, är protonitazene potentiellt mer potent och utgör därmed en större risk för överdosering. Deras olika kemiska strukturer innebär också att de kan ha något olika farmakologiska profiler och biverkningsprofiler.