Kavalakton
Kavalaktoner är en klass av laktonföreningar som främst finns i kava kava-växten (Piper methysticum). Dessutom finns de också i växten Alpinia Zerumbet [1]. Denna klass av föreningar är orsaken till de psykoaktiva egenskaperna hos kava, som Europa fick kännedom om på 1700-talet [2]. Jag fick först information om denna växt från den amerikanska kemisten Alexander Shulgin, som var en av pionjärerna i studien av egenskaperna hos denna växt.
Det finns totalt 6 huvudkavalaktoner: - Kavain, 7,8-dihydrokavain
- Metylsticin
- 7,8-dihydrometystycin
- Yangonin
- Desmetoxiangonin.
Egenskaper
De aktiva föreningarna har studerats för sina smärtstillande egenskaper. Vid oral administrering uppvisar kavain och dihydrokavain den kortaste absorptionstiden, och effekten når sin kulmen högst 10 minuter efter intag. Methysticin och dihydromethysticin är starkare, men den maximala effekten ses inte förrän 45 minuter efter intag. Tillsammans har dessa substanser en synergistisk effekt [3]. Förutom de smärtstillande egenskaperna hittades också svampdödande och antikonvulsiva effekter i en studie från 1973 av Alexander Shulgin.
Men vad säger modern vetenskap om kava? Forskare har visat att den huvudsakliga effekten av kavalaktoner kommer från det faktum att de är ligander för GABA-A-receptorer [4, 5, 6]. En studie från 2007 tyder dock på att GABA inte är begränsat till GABA ensam. Det visade sig vara det. I en artikel från 2012 visade personal från det italienska nationella forskningsrådet att en av kava-föreningarna, yangonin, är en CB-1-ligand för endocannabinoidreceptorn (inte lika stark som THC, men ändå). Det är dock värt att notera att detta arbete endast gjordes in vitro, så mer forskning behövs för att bekräfta att psykoaktiva cannabimimetiska effekter också förekommer hos människor. I praktiken konsumerar människor cirka 10 gånger så mycket yangonin som har studerats vid en tidpunkt, så effekterna på CB-1 kan fortfarande anses vara ganska troliga [7]. En annan intressant sak är att kavalaktoner är MAO-hämmare som är jämförbara i styrka med curcumin, som valdes som referens i studien [8]. Detta kan förklara deras aktivitet mot depression.
Tillämpningar
Förutom att användas för rekreation har kava etablerat sig som ett läkemedel. Även om det har funnits vissa osäkerheter i studierna av verkningsmekanismen för denna alkaloid, finns det redan en del intressant och bekräftad information i studier av effekterna av kava kava på vissa sjukdomar. Som du märkte i föregående avsnitt har kavalaktoner ångestdämpande effekter. Varför inte använda detta för en riktig sjukdom som kommer med ångest? Det tidigaste arbetet jag hittade går tillbaka till 2009. Det visar att kavaextrakt är en säker och effektiv behandling för depression och generaliserat ångestsyndrom (när det konsumeras högst 250 mg kavalaktoner per dag) [9]. Senare studier (inklusive en dubbelblind, placebokontrollerad studie) har bekräftat den terapeutiska effekten av denna växt, och det nämns att denna effekt är jämförbar med effekten av buspiron och opipramol [10, 11, 12].
Begränsningar
Trots de positiva egenskaperna hos kava finns det också negativa effekter av denna växt. Eftersom vissa kavalaktoner är MAO-hämmare kan de inte användas tillsammans med antidepressiva medel på grund av risken för serotoninsyndrom, som kan vara dödligt. Kava bör inte heller konsumeras tillsammans med ost, eftersom det finns risk för tyraminsyndrom. Dessutom är kavalaktoner dåliga för levern. I sällsynta fall kan kavaextrakt ha en stark hepatotoxisk effekt [13,14, 15]. Sorter som rekommenderas för traditionell användning innehåller färre flavokaviner som är giftiga för levern. Insamling av rötter från plantor som är yngre än 5 år rekommenderas inte.
Traditionell användning
Alexander Shulgin rapporterar att kava användes som en stimulerande dryck som var en normal del av det sociala livet, som kaffe i vår kultur. Under ceremonin korsade människor benen framför sig och satt i ett berusat tillstånd. Två metoder för att framställa drycken är väldokumenterade [16].
Tonga Method
Enligt denna metod tuggade man först plantans rötter så att de krossades, samtidigt som man i möjligaste mån undvek salivkontakt med fruktköttet och undvek att svälja det. Därefter blötlades det tuggade materialet i vatten och infunderades. Därefter dekanterades vätskan och var klar för konsumtion. Den person som tuggade växten upplevde domningar i tungan och en långvarig smakförlust. Beskrivningen av effekterna efter konsumtionen liknade ett starkt alkoholrus.
Missionärerna förbjöd dock denna metod på grund av dess ohygieniska natur. Den viktigaste delen av ritualen är att tillsätta vatten i massan. Den färdiga drycken serveras till varje person individuellt, varvid alla kallas vid namn; i Samoa används speciella namn för detta ändamål, som inte används utanför denna ceremoni. Efter att ha tagit emot drycken klappar personen händerna och spiller en liten mängd kava till gudarna och dricker sedan resten.
Fijimetoden
Detta förfarande är vanligare nuförtiden. Den innebär att roten mals mekaniskt och fuktas med vatten. Den resulterande gröten infunderas sedan i vatten. När du använder den här metoden känns de psykoaktiva effekterna mindre, med toniska och ångestdämpande effekter som dominerar. Shulgin föreslår att salivenzymer kan orsaka en omvandling av de aktiva substanserna i kava kava, vilket skulle bidra till de psykoaktiva effekter som beskrivs när man använder den metod som används i kungadömet Tonga.
Slutsatser
Trots all attraktionskraft hos kavalaktoner och kava är det inte lätt att köpa roten till denna växt. I vissa stater och länder i Europa är berusande paprika listade som mycket potenta och giftiga ämnen, vilket följaktligen förbjuder deras användning i kosttillskott. Du kan dock helt lagligt gå på kava-ceremonin på Fijiöarna, där den kommer att hållas i enlighet med alla traditioner.
Men vad säger modern vetenskap om kava? Forskare har visat att den huvudsakliga effekten av kavalaktoner kommer från det faktum att de är ligander för GABA-A-receptorer [4, 5, 6]. En studie från 2007 tyder dock på att GABA inte är begränsat till GABA ensam. Det visade sig vara det. I en artikel från 2012 visade personal från det italienska nationella forskningsrådet att en av kava-föreningarna, yangonin, är en CB-1-ligand för endocannabinoidreceptorn (inte lika stark som THC, men ändå). Det är dock värt att notera att detta arbete endast gjordes in vitro, så mer forskning behövs för att bekräfta att psykoaktiva cannabimimetiska effekter också förekommer hos människor. I praktiken konsumerar människor cirka 10 gånger så mycket yangonin som har studerats vid en tidpunkt, så effekterna på CB-1 kan fortfarande anses vara ganska troliga [7]. En annan intressant sak är att kavalaktoner är MAO-hämmare som är jämförbara i styrka med curcumin, som valdes som referens i studien [8]. Detta kan förklara deras aktivitet mot depression.
Tillämpningar
Förutom att användas för rekreation har kava etablerat sig som ett läkemedel. Även om det har funnits vissa osäkerheter i studierna av verkningsmekanismen för denna alkaloid, finns det redan en del intressant och bekräftad information i studier av effekterna av kava kava på vissa sjukdomar. Som du märkte i föregående avsnitt har kavalaktoner ångestdämpande effekter. Varför inte använda detta för en riktig sjukdom som kommer med ångest? Det tidigaste arbetet jag hittade går tillbaka till 2009. Det visar att kavaextrakt är en säker och effektiv behandling för depression och generaliserat ångestsyndrom (när det konsumeras högst 250 mg kavalaktoner per dag) [9]. Senare studier (inklusive en dubbelblind, placebokontrollerad studie) har bekräftat den terapeutiska effekten av denna växt, och det nämns att denna effekt är jämförbar med effekten av buspiron och opipramol [10, 11, 12].
Begränsningar
Trots de positiva egenskaperna hos kava finns det också negativa effekter av denna växt. Eftersom vissa kavalaktoner är MAO-hämmare kan de inte användas tillsammans med antidepressiva medel på grund av risken för serotoninsyndrom, som kan vara dödligt. Kava bör inte heller konsumeras tillsammans med ost, eftersom det finns risk för tyraminsyndrom. Dessutom är kavalaktoner dåliga för levern. I sällsynta fall kan kavaextrakt ha en stark hepatotoxisk effekt [13,14, 15]. Sorter som rekommenderas för traditionell användning innehåller färre flavokaviner som är giftiga för levern. Insamling av rötter från plantor som är yngre än 5 år rekommenderas inte.
Traditionell användning
Alexander Shulgin rapporterar att kava användes som en stimulerande dryck som var en normal del av det sociala livet, som kaffe i vår kultur. Under ceremonin korsade människor benen framför sig och satt i ett berusat tillstånd. Två metoder för att framställa drycken är väldokumenterade [16].
Tonga Method
Enligt denna metod tuggade man först plantans rötter så att de krossades, samtidigt som man i möjligaste mån undvek salivkontakt med fruktköttet och undvek att svälja det. Därefter blötlades det tuggade materialet i vatten och infunderades. Därefter dekanterades vätskan och var klar för konsumtion. Den person som tuggade växten upplevde domningar i tungan och en långvarig smakförlust. Beskrivningen av effekterna efter konsumtionen liknade ett starkt alkoholrus.
Missionärerna förbjöd dock denna metod på grund av dess ohygieniska natur. Den viktigaste delen av ritualen är att tillsätta vatten i massan. Den färdiga drycken serveras till varje person individuellt, varvid alla kallas vid namn; i Samoa används speciella namn för detta ändamål, som inte används utanför denna ceremoni. Efter att ha tagit emot drycken klappar personen händerna och spiller en liten mängd kava till gudarna och dricker sedan resten.
Fijimetoden
Detta förfarande är vanligare nuförtiden. Den innebär att roten mals mekaniskt och fuktas med vatten. Den resulterande gröten infunderas sedan i vatten. När du använder den här metoden känns de psykoaktiva effekterna mindre, med toniska och ångestdämpande effekter som dominerar. Shulgin föreslår att salivenzymer kan orsaka en omvandling av de aktiva substanserna i kava kava, vilket skulle bidra till de psykoaktiva effekter som beskrivs när man använder den metod som används i kungadömet Tonga.
Slutsatser
Trots all attraktionskraft hos kavalaktoner och kava är det inte lätt att köpa roten till denna växt. I vissa stater och länder i Europa är berusande paprika listade som mycket potenta och giftiga ämnen, vilket följaktligen förbjuder deras användning i kosttillskott. Du kan dock helt lagligt gå på kava-ceremonin på Fijiöarna, där den kommer att hållas i enlighet med alla traditioner.
Albizia Julibrissin
Den första delen av det vetenskapliga namnet, Albizia, kommer från florentinaren Filippo del Albizzi, som introducerade växten i Europa 1745. Artepitetet julibrissin är en förvrängning av gul-i abrisham, som betyder "silkesblomma" på persiska. Bladen sluter sig långsamt på natten och när det regnar böjer sig bladen nedåt, varför det moderna persiska namnet "shabkhosb" betyder "nattsömn". Denna tendens förklarar också det vanliga kinesiska namnet "hehuan", som betyder "lycklig slutare" och symboliserar ett lyckligt par i sängen. De vanliga namnen i Japan är nemunoki, nemurinoki och nenenoki, som betyder "sovande träd". Nemu-trädet är en delvis översättning av ordet nemunoki.
A. julibrissin odlas ofta som prydnadsväxt i parker och trädgårdar på grund av sina vackert strukturerade blad, blommor och sin attraktiva horisontella krona. Den planteras ofta i halvtorra områden som Kaliforniens Central Valley, centrala Texas och Oklahoma.
Den breda kronan på det vuxna trädet ger en fläckig skugga. Blommornas färg varierar från vitt till gult med röda spetsar. Varianter med grädde eller blekgula blommor rapporteras också.
Användning
Denna växt används i asiatiska länder som ett fristående läkemedel för att behandla sömnlöshet, såväl som i kombination med andra växter. Det är aktivt efterfrågat. År 2002 i Taiwan ingick till exempel denna växt i en kombination av tre medicinalväxter som förskrevs till patienter som led av sömnlöshet [17]. Antingen trädets bark eller blommor i torkad form används oftast för att tillverka doseringsformen.Tre substanser anses vara ansvariga för växtens lugnande effekter :
- Quercitrin
- Isoquercitrin
- Julibrosid C1
Trots den önskade lugnande effekten kan användningen av växten dock begränsas av att dess bark innehåller cytotoxiska saponiner [21, 22], som dock kan komma till användning vid leukemibehandling på grund av sin aktivering av kaspas-3 [23].
Anadenanthera peregrina
Anadenanthera peregrina, allmänt känd som yopo eller cohoba, är ett flerårigt träd som tillhör familjen Fabaceae. Växten är hemmahörande i de tropiska regionerna i Sydamerika, särskilt i Orinocoflodens avrinningsområde och Karibien, och har fångat både forskares och entusiasters uppmärksamhet på grund av sina starka psykoaktiva effekter. Fröna från A. peregrina innehåller ett rikt utbud av alkaloider, inklusive bufotenin, dimetyltryptamin (DMT) och 5-MeO-DMT, som är ansvariga för dess sinnesförändrande egenskaper. Genom historien har olika inhemska kulturer använt denna växt för andliga, medicinska och rekreationsändamål, vilket belyser dess kulturella betydelse och mångsidighet.
Botanisk beskrivning och tillväxtmönster
Anadenanthera peregrina är ett medelstort träd som vanligtvis når höjder på 15 till 20 meter. Barken är slät och gråaktig, medan bladen är tvådelade med små, elliptiska blad. Trädet får doftande, gräddfärgade blommor som ger upphov till långsträckta, träiga frökapslar. Varje fröskida innehåller många rödbruna frön, som är den primära källan till växtens psykoaktiva föreningar.
A. peregrina trivs i tropiska och subtropiska klimat, med en preferens för väldränerade jordar och rikligt med solljus. Trädet är tåligt och kan tolerera en rad olika miljöförhållanden, inklusive periodiska översvämningar och torka. Dess naturliga utbredning sträcker sig från Venezuela och Colombia till de södra delarna av Brasilien och Paraguay.
Traditionella användningsområden och kulturell betydelse
Användningen av Anadenanthera peregrina går tillbaka till förcolumbiansk tid, med arkeologiska bevis som tyder på att den konsumerades av ursprungsbefolkningar som Taino, Carib och Yanomami. Fröna maldes traditionellt till ett fint pulver som sedan blandades med ett kalcinerat ämne, t.ex. snigelskal eller växtaska, för att skapa ett snus som kallas yopo eller cohoba. Denna blandning administrerades vanligtvis genom näsborrarna med hjälp av specialiserade inhalationsanordningar, såsom ben- eller trätuber.
De psykoaktiva effekterna av A. peregrina värderades högt i rituella och shamanistiska sammanhang, eftersom de ansågs underlätta kommunikationen med andevärlden och främja läkning. Dessutom användes växten ibland i rekreationssyfte, där användarna sökte dess euforiska och hallucinogena egenskaper.
Psykoaktiva effekter och aktiva beståndsdelar
Fröna från Anadenanthera peregrina innehåller en komplex blandning av tryptaminalkaloider, inklusive bufotenin, DMT och 5-MeO-DMT. Dessa föreningar fungerar som agonister på 5-HT2A-receptorn och framkallar en rad psykoaktiva effekter som kan omfatta syn- och hörselhallucinationer, förändrad tids- och rumsuppfattning, eufori och ökad introspektion.
Upplevelsens intensitet och varaktighet beror på olika faktorer, såsom administreringsmetod, individuell känslighet och förekomst av andra alkaloider eller tillsatser. I allmänhet kännetecknas effekterna av A. peregrina av en snabb början, toppar inom 15 till 30 minuter och avtar efter 1 till 2 timmar.
Beredning, konsumtion och dosering
För att utnyttja de psykoaktiva egenskaperna hos Anadenanthera peregrina måste fröna beredas och konsumeras på rätt sätt. Traditionella metoder innebär att fröna mals till ett fint pulver och kombineras med ett kalcinerat ämne för att underlätta absorptionen och minska den potentiella skadan på nässlemhinnan. Moderna anpassningar kan omfatta extraktion och rening av de aktiva alkaloiderna, som sedan kan förångas eller intas oralt.
Dosering är en kritisk faktor för att bestämma intensiteten och säkerheten i A. peregrina-upplevelsen. En typisk startdos för snusformen varierar från 3 till 5 frön per näsborre, där erfarna användare ibland väljer högre mängder. För extraherade alkaloider bör dosen justeras i enlighet med detta, med hänsyn till preparatets renhet och styrka.
Slutsats
Anadenanthera peregrina är en anmärkningsvärd växt med en rik historia och ett brett spektrum av psykoaktiva effekter. Dess unika kombination av botaniska, kulturella och farmakologiska egenskaper gör den till ett fascinerande ämne för vidare forskning och utforskning. Genom att förstå och respektera de traditionella användningsområdena och metoderna kring A. peregrina kan vi få värdefulla insikter i växtens potentiella tillämpningar och bidrag till etnobotaniken.